♥

Så jävla rädd, rädd att jag ska bli lämmnad ensam, så hjälplös.
Ingen som kommer att se mej, bli helt osynlig, bort glömd, så liten..
Det lilla hopp om lycka som en gång fans är nästan borta, igen.
Det verkar som att ingen håller med om att jag ska bli lycklig igen.
Fast det är klart, jag har börjat se det ljusa igen,
det som är bra,
För jag har någon som lyser upp dagen för mej,
men bara tanken av dej gör dagen gensat bättre, tro mej.
Men all skit som hänt finns fortfarande kvar där innne,
bara att jag försöker att förtränga det,
men det tar tid,
för de finns så många bra saker som jag måste glömma,
men som ändå betyder så sjukt mycket för mej,
somjag egentligen inte vill glömma, men måste..
Men sånt är livet,
man måste även glömma dom bra sakerna,
för att kunna få nya bra minnen att skratta och ha kul åt.
Det har jag fått lära mej nu.
- "Glöm det som vart och se frammåt"
- "Lilla Emma, lär dej, de är ingen idé att du tänker på gammla minnen,
det gör det bara värre, och du bli bara mer sårag"
- Tack alla som har fått mej att tänka frammåt,
och inte vara kvar i det gammla, och tänka på de bra som har vart..

Den lilla trygghet som finns kvar syns, eller är de trygghet, eller bara fejk?

Så glatt, men ändå så dött och borta.

Så fruset, så kallt, med vad finns det att göra åt?

Så ensam, så bort glömd, så osynlig, vad finns det att dölja?








___________________
-Boy you are amazing