♥

Tänk dej den känslan,
att du är alldeles ensam på en stig,
utan några direkt småvägar att välja på,
du är fast på den där förebannade stora stigen.
Där ingen annan går, där ingen annas syns till.
Du går där helt jävla själv i mörkter,
du känner hur rädslan sakra kryper fram,
och hur du känner att du bara vill springa,
springa så långt bort från stigen som möjligt,
men du kommer inte bort där ifrån,
du är fast, finns ingen väg ut.
Du måste bara fortsätta.
Fortsätta hur mycket än rädslan tar över.
du kommer att komma därifrån.
Det kommer att komma ett ljus,
bara du orkar att fortsätta.
Tänk dej själv va bra allt kommer att bli den,
jag vet hur det är. (a)
Nästan iaf..